Söndagsmorgnar är nog våra bästa morgnar här på landet. En normalmorgon är sen, långsam, med frukost och lyxigt prassel med Sydsvenskans helgprenumeration (alla tre dagarnas samtidigt). Läsning, mera kaffe, reflektioner.

Den här morgonen läser jag Marie Petterssons recension av Horaces (han är väl Horace med alla?) nya bok under rubriken ”Grymt, sa grisen” (lördagstidningen). Mannen läser Per T Ohlssons ”När ingen kliver fram” under Opinion (söndagstidning). Vi läser valda stycken högt, delar tankar.

I Per T Ohlssons text som är en analys av det politiska läget, framför allt i Europa, men även med en rejäl sväng till USA, jämför skribenten nutidens instabila nationer och bleka ledare å ena sidan, med det samtida gangsterväldet å den andra (välj väderstreck själv) och med hur det såg ut för några decennier sedan. Obehaget kryper fram ur texten. Världsläget är oroande.

Det handlar dels om vad jag själv just suttit och tydligen parallelldiskuterat utifrån…