Är boken det nya gosedjuret?

Ibland kan man hitta små pärlor. Och tänka: men så här formulerade någon redan för x år sedan! Och inte har det väl blivit bättre, snarare har vi väl den där kultureliten som tycker om på fyra rader i högsätet nu. Och bokhandlarna – de få – är själva lite sorgsna enligt nyhetsinslag häromdagen. De har inte en chans att lyfta fram andra böcker utan följer snällt i spåren. Läs Kjell-Åke Hanssons blogginlägg om skillnaderna här och fundera vidare!

Kjell Åke Hanssons blogg

Det var värst vilket liv det blev på många av de hängivna människor som ägnar sig åt att blogga om böcker, bara för att jag petade lite i ett gammalt debatt-getingbo om det offentliga samtalet kring litteratur.

Dessvärre får jag vatten på min kvarn när jag läser reaktioner och kommentarer. Många bokbloggare är uppenbart känsliga för kritik, ironiserar och sluter sina led. Det är som om jag attackerat deras innersta själar, fast jag bara försökt resonera kring en trend i offentligheten.

Jag har verkligen aldrig föreslagit att någon bloggare ska stoppas eller att någon inte ska få skriva om böcker – herregud, det är en självklar rättighet som var och en har! Måste det ens påpekas?

Men jag har en lika självklar rätt att kommentera ett fenomen som jag tycker mig se växa och som jag inte enbart tror är av godo. Det som lektören och bokrecensenten Kristina Simar föreslår…

Visa originalinlägg 687 fler ord

Om elisabetnorin

Skrivandet och läsandet är hjärtat i min verksamhet. Pedagogik och metodik faller in naturligt i det och är också ett ämne i sig.
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.