Två svenska Kultur-Kardashians, medias roll, fel dress code och världsläget

THROWBACK THURSDAY

Profilbild för elisabetnorinTHINK TANK Elisabet Norin

Söndagsmorgnar är nog våra bästa morgnar här på landet. En normalmorgon är sen, långsam, med frukost och lyxigt prassel med Sydsvenskans helgprenumeration (alla tre dagarnas samtidigt). Läsning, mera kaffe, reflektioner.

Den här morgonen läser jag Marie Petterssons recension av Horaces (han är väl Horace med alla?) nya bok under rubriken ”Grymt, sa grisen” (lördagstidningen). Mannen läser Per T Ohlssons ”När ingen kliver fram” under Opinion (söndagstidning). Vi läser valda stycken högt, delar tankar.

I Per T Ohlssons text som är en analys av det politiska läget, framför allt i Europa, men även med en rejäl sväng till USA, jämför skribenten nutidens instabila nationer och bleka ledare å ena sidan, med det samtida gangsterväldet å den andra (välj väderstreck själv) och med hur det såg ut för några decennier sedan. Obehaget kryper fram ur texten. Världsläget är oroande.

Det handlar dels om vad jag själv just suttit och tydligen parallelldiskuterat utifrån…

Visa originalinlägg 679 fler ord

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Skriv- och läskursen Skrivandets hjärta är tillbaka!

Den nya kursen, Skrivandets hjärta, som jag lanserade på försommaren blev mycket uppskattad av åtta taggade deltagare. Nu kommer den i ny version i höst!

Vem riktar sig kursen till?
Detta är en kurs för dig som är igång och skriver romaner och noveller. Du vill bli en skickligare författare, mer medveten om dina processer, styrkor och svagheter.

Vad kommer jag att lära mig?
Du kommer att lära dig modeller för närläsning av egna och heartinmargin3andras litterära texter. Läsningen är öppen och prövande men du får även med dig konkreta frågor att använda i skrivprocessen. Du kommer även lära dig ta emot andras läsning, frågor och speglingar av din text. Du får nya tankeprocesser och stöd för lusten och glädjen i skrivandet. Dina nya verktyg och tankemodeller ger dig också riktning framåt för det ännu inte skrivna.

Hur kommer det att gå till?
Kursen sträcker sig över två veckor. Du får en kort introduktion via nätet, därefter kommer du till en första fysisk träff. Inför första träffen mejlar du två texter på max 5 sidor vardera (använd Times 12 pt, 1,5 radavstånd) till mig. När vi ses går vi igenom läsmetoden. I mellantiden fram till andra träffen jobbar du skriftligt med att öva dig enligt läsmodellen. Du får också möjlighet att bolla tankar och infall med dina kurskollegor via en grupp på nätet. Under andra träffen samtalar vi om texterna med vår läsning som underlag. Förutom att du ger och får responsläsning av dina kurskamrater ingår också en skriftlig respons från mig. Under avslutningsdagen deltar jag givetvis i samtalen.

Datum
lördag 15 okt kl 9.15 – 16.30 – introduktionsdag, IOGT-huset, Bantorget 5, Lund.

Arbete hemma i mellantiden och kontakt via nätet, cirka 6-12 timmar.
lördag 29 oktober kl 9.15 – 16.30 – uppföljningsdag med samtal i grupp, på Bantorget 5, Lund.

Plats
IOGTs kulturhus på Bantorget 5, centralt i Lund, 3  minuter från centralstationen, ev. på Kyrkohuset, Övedskloster, vid andra träffen.

Kurskostnad
3.100 kr. I kurskostnaden ingår fika bägge träffdagarna, utskrifter, ev. digital handledning, stöd för digitalt arbetsrum.

Anmälan till mig på elisabet @ elisabetnorin.se eller 0708 418480. Begränsat antal platser, först till kvarn. Betalning via Swish 0708 418480 eller faktura/bankgiro.

Filosofin bakom läs- och skrivkursen Skrivandets hjärta
Att närläsa sin egen text och att varsamt bli handledd av andra i det skapandet arbetet med en text är en gåva. Vi rör oss bort från det personliga tyckandet och sätter texterna i centrum på deras egna villkor. En text är något du gör och sedan har – därför kan vi också prata om den.

Skrivandet i sig är en ensam aktivitet. Vi blir lätt hemmablinda i vår egen text och ser inte vad som kan förbättras. Därför behöver vi ta stöd och få inspiration av läsmodeller och skrivande kollegor. Se och uppmärksamma, lyssna och förstå, spegla upplevelserna och inse att läsningen – bland annat – är skrivandets mål.

Den varsamma närläsningen blir helt enkelt skrivandets hjärta. Utan den – ingen förbättring, ingen utveckling.

Skrivandet i sig bidrar till din och din texts mognande, du lär genom att hålla på. Men med hjälp av de öppna, sökande och känsliga reflektionerna från skrivarvänner stimuleras ditt skrivande. De vidgar och fördjupar och skapar en rörelse framåt. In i skrivandets hjärta.

Frågor? Hör gärna av dig!

Varmaste,
Elisabet

THINK TANK Elisabet Norin
Postadress: Bjärsjölagårdsvägen 15
275 95 Sjöbo
tel 0708 418480
Besöksadress: Kyrkohuset,
Öveds kyrkoväg 16-60
Övedskloster
sajt http://www.elisabetnorin.se
blogg elisabetnorin.wordpress.com
Facebook: http://www.facebook.com/TreEnklaRegler
Twitter: elisabetnorin
Skype: emnorin
***

Publicerat i boksamtal, litterär gestaltning, Skåne, Skrivandets hjärta, skrivarkurs, textsamtal | Märkt , , | 1 kommentar

Gästskribent författare Linda Mankefors om ”Z.I.N.K.”

ZINK_400-193x300Under våren fick jag i uppdrag att redigera Linda Mankefors debut(dikt-)samling Z.I.N.K. för utgivning. Det visade sig vara texter som fick mitt hjärta att klappa lite extra. Inte bara var samlingen väl genomförd och enhetlig i form och innehåll. Den hade också skärpa och fokus som grep tag – mycket beroende på den originella bildvärlden. Min första tolkning blev närmast politisk, i andra omgången en annan, tredje omläsningen öppnade åter för annat … För mig är det en kvalitetsstämpel när texten håller för läsning efter läsning, när textens bilder fungerar associativt och undertexten formerar sig igen och igen. Boken gavs ut nu i juni på WhipMedia och det är fint att få välkomna Linda som gästskribent. Här skriver hon om sitt skrivande och om samlingen texter som fått den fantastiska titeln Z.I.N.K. Varsågod, Linda:

Jag tror på ärlighet, framförallt när det gäller konst. Drar man till med förvrängda sanningar eller slitna uttryck så blir också konsten osann.

Jag tror också på mysterier, ord har egentligen ingen skyldighet att förklara sin mening eller varför de kommer till. Men ska det förklaras, så låt det göras med äkthet. Elisabet bad mig skriva ett inlägg om hur Z.I.N.K kom till. En panik infann sig. För det omedelbart raka svaret är: ”Jag vet inte”. Tre ord som inte utgör någon vidare upplysning.

Men det är förstås inte sant. Det fanns både begynnelse, tanke och utveckling. När jag tänker till, känner efter och motvilligt går på djupen så finns det flertalet sanningar. Den första, sista och ultimata är att Z.I.N.K är född ur smärta. Den är också gjord i smärta.

Från början fanns det ingen plan. Året var 2013 och de första orden kom till vid en sjö. Varje ord och text slog mig i huvudet hårt bakifrån när jag minst anade det, men mest behövde det. Vad som sedan stod på papperet blev en överraskning. Jag skulle ljuga om jag inte medgav att det till en början fungerade som ren terapi.

Kort därefter formades tanken om en genomgående samling texter, med människans inre, yttre och smärta i fokus. Våra våndor över att ens finnas till, över de mardrömmar som finns i vårt inre och som vi ständigt manifesterar genom våra upprepade misslyckanden.

Det höll jag fast vid rätt länge. Men under detta stadium var fortfarande tanken vag, och texterna sporadiska kramper. Z.I.N.K fanns egentligen inte. Arbetsnamnet var ”Ur det djupaste mörker”. Den inledande texten med ursprungligen samma titel är raderad.

Skrivandet hamnade mestadels i dvala hösten 2014. Med dessa ord på en lapp sparkades pappren undan in i en vrå:

”Jag är rädd för att någon ska ta i min hud och det visar sig att jag inte är något annat än en skinnpåse som krackelerar, faller isär, tom inuti.

Inget kvar utom några andetag och damm.

Jag når bara så här långt genom att förinta mig själv, göra mig själv så liten som möjligt, helst knappt existerande. ”

Under tiden fick jag tre noveller publicerade i två novellsamlingar, alla med temat undergång, skräck eller steampunk. Teman som lätt faller mig i smaken. De kittlar fantasin. En apokalyps kan ske på så många sätt bara från sängen till morgonens kaffekopp.

Någon gång under hösten 2015 viskade pappershögen åt mig och tanken på Z.I.N-K föddes, med en handfull gamla texter som grund. Det är inte många av dem som är med i boken men några har envist satt sina hullingar i bläcket. Som påminnelser om svärtan.

Så fort jag fick tanken på Z.I.N.K hade jag klart för mig både början, slutet och i stora drag utvecklingen. Det finns en poäng. Det finns en berättelse. Det finns en uppmaning. Den ytliga historien är inte svår att ta till sig.

Det finns flertalet lager, men det är naturligtvis frivilligt hur djupt man vill dyka. Om alltihop känns som att det är indränkt i svett, ångest och feberdimmor så är det både meningen och sant. Även om jag skrev Z.I.N.K med tydliga avsikter, så kunde sällan texterna komma till utan att dippa ner i smärta. Melankoli är den lera som Z.I.N.K har formats med.

Mitt skrivande är långt ifrån de normala goda råd man kan komma. Jag skvätter inte ur mig 10 000 tecken om dagen. Jag gör ingen synopsis, eller håller mig till konsekventa spelregler.

På djupet är jag en känslomänniska och allt jag gör är format av känslor, skulpterat i känslor och vibrerar av känslor. Känslorna är näringen till orden på gott och ont. Om inte känslorna vibrerade med rätt melodi så kunde det gå veckor mellan en liten text till en annan.

Det är en tämligen enerverande förbannelse. Du är fjättrad och fången av dessa villkor. Så har det alltid varit, och så lär det troligen alltid förbli.

Till vardags är jag journalist och kan förstås inte syssla med känsloinspirerade texter, jag är piskad att klämma ur mig artiklar av allehanda slag. Det fungerar, men blir därefter.

En del har varnat mig för att yrket skulle förstöra mitt kreativa språk, vilket jag faktiskt inte märkt. Jag är bra på att hålla isär det, och när det finns läge försöker jag rentav smyga in lyriska toner i artiklarna, vad än chefredaktören må tycka om det.

Med detta kontrakt med min egen kreativitet så kröp takten med manuset ibland i en snigels hastighet och andra dagar skapades tre texter med skakande iver. Jag har låtit det ta tid. Länge tyckte jag att det fattades några pusselbitar till Z.I.N.K. Jag väntade tills de kom.

När manuset i stora drag var klart så kontaktade jag förlaget, och fick ett positivt besked.

I min tanke så var Z.I.N.K en slags kortroman, en samling texter med tema. Fragment av ”flash fiction”, ett begrepp som är tämligen okänt i Sverige. ”Flash fiction” kan i längd vara mellan tiotals ord till uppåt cirka tusen.

När Elisabet Norin fick syn på manuset konstaterade hon snabbt att innehållet är lyrik, då orden talar med ett bildspråk. Det var jag tvungen att medge vara sant.

Jag har alltid i person känt mig svårdefinierad och utanför kategorier, så jag vill härmed ändå hävda att Z.I.N.K är en textsamling i förklädnad av en lyriksamling, med ett ångande yttre och en kall kärna. Förebådande. Otäck. Vacker. Förrädisk. Men kanske är jag fel person att fråga. Jag vet ju inte riktigt vad jag skriver. Orden brukar stirra tillbaks på mig och undra hur de kom till.

Z.I.N.K var en födelse, och slutresultatet inte långt från den första grundtanken för tre år sedan. Den skriker till mig efter en uppföljare, vilket i sig inte är möjligt. I nuet så är skapandet åter i paus, jag har debuterat och vet inte riktigt vad som händer. Att vara traditionellt utgiven känns som en oerhörd ära, men också lite förlamande.

Efter ett boksläpp i Malmö finns det mest frågetecken, och jag är lite för introvert och blyg för att ta det i egna händer. Jag vill mest gömma mig bakom en gardin. Men jag vill samtidigt höra vad folk tycker. Jag vill se Z.I.N.K skaka om någons tillvaro. Det är den värd. Jag vill att någon känner på djupet och suger på tankarna.

Oavsett hur lång vandringen blir till nästa rader så är jag troligtvis inte klar med apokalypsen. Den finns ju trots allt här. I dig. I mig. Bakom nästa hörn. Om du inte tror mig så titta bakom din axel, se inte mot skuggan utan mot ljuset.

Där gömmer sig det osynliga, dammpartiklarna som du viftar bort, tankarna du har gömt, avsikterna du inte vill kännas vid, framtiden vi blundar för. Den tar sikte.

Linda Mankefors

 

 

Publicerat i boksamtal, boktips, författarsamtal, litteratur, litterär gestaltning, lyrik | Lämna en kommentar

Skrivandets hjärta – är läsningen

Sommarkursen Skrivandets hjärta är i full gång: just nu har vi en hemmaperiod med textläsning mellan de bägge träffarna. En ordentlig utvärdering väntar de åtta deltagarna efteråt och den kommer att ligga till grund för nästa omgång av kursen som är tänkt att starta i oktober. Är du intresserad av att utveckla din förmåga att läsa uppmärksamt och på så sätt förbättra ditt eget (och kanske andras) skrivande?

Hör av dig med en intresseanmälan (icke bindande) redan nu, mejla mig på elisabet /@/ elisabetnorin.se eller ring på 0708 418480.

***
Lite mer info här:

Vem riktar sig kursen till?
Detta är en kurs för dig som skriver romaner och noveller och som vill bli en skickligare författare, mer medveten om dina processer, styrkor och svagheter.

Vad kommer jag att lära mig?
Du kommer att lära dig modeller för närläsning av egna och andras litterära texter. Läsningen är öppen och prövande men du får även med dig konkreta frågor att använda i skrivprocessen. Du kommer även lära dig ta emot andras läsning, frågor och speglingar av din text. Du får nya tankeprocesser och stöd för lusten och glädjen i skrivandet. Dina nya verktyg och tankemodeller ger dig också riktning framåt för det ännu inte skrivna.

Hur kommer det att gå till?
Kursen sträcker sig över några veckor. Du får en kort introduktion via nätet, därefter kommer du till en första fysisk träff. Vill du komma någon dag tidigare och åka senare kan jag ge dig tips på bra boende i närheten. I mellantiden fram till andra träffen jobbar du med läsuppgifter för att öva dig i vår läsmodell. Du får också möjlighet att bolla tankar och infall med dina kurskollegor via nätet i mellantiden. Under andra träffen samtalar vi med läsningen som underlag.

 

Publicerat i Övedskloster, gestaltning, metodik & pedagogik, Skrivandets hjärta, skrivarkurs, textsamtal | Lämna en kommentar

Skriv ditt liv med qigong – INSTÄLLD

Buddha1Skrivarkurs 15-18 september inställd!

Med fokus i samlande och avslappnande qigongövningar öppnar vi för skrivandet och kreativiteten och de stimulerande samtalen om personligt liv, skrivande och läsande. Du får arbeta tillsammans med erfarna kursledare och lära känna de andra utifrån vår gemensamma längtan att skriva den personliga livsberättelsen. Kursen är alltså inriktad mot att hitta in i det biografiska skrivandet, men du har nytta av den även i ditt vanliga fiktiva skrivande.

Vi har våra pass – skrivande såväl som qigong – utomhus i den vackra historiska miljön på Övedskloster. Regnar det flyttar vi inomhus.

Vi ger tid för eftertanke och meditation. På kvällen tar vi promenader i omgivningarna, till Vombsjön eller i bokskogen. Vi avrundar varje dag med kvällsmeditation.

Inga förkunskaper krävs för att delta i qigongen. Har du svårt att stå och röra dig så går det jättebra att göra qigongen sittande. Ha kläder som du är bekväm i samt bra skor för promenader. Ta med sittdyna eller yogamatta att sitta på – jag fixar stol om det behövs.

I skrivandet:
Snabba, prestigelösa skrivövningar – för att dra igång det kreativa flödet.
Gestaltning, gestaltning, gestaltning – hemligheten bakom levande texter.
Att arbeta med minnesbilder.
Slipa språket – undvik klichéerna.
Hur du kan gå vidare efter kursen.

I qigongen:
En av qigongens grundtankar är närvaro, att vara medveten om hur man rör kroppen och hur det känns när man i långsamt tempo mjukt utför de olika övningarna. Passen kommer att bestå av själv-massage (do-in) och qigong-övningar. Övningarna är enkla.
Boendet på Stenstallet är enkelt men vackert. Alla våra måltider under dagarna ingår i kurspriset. Vi får maten levererad via catering under dagarna. Det finns alla möjligheter att få god och bra specialkost om du behöver det, bara meddela mig när du anmäler dig.

Kursledare är jag, Elisabet Norin, som bor i grannbyn Bjärsjölagård. Jag har många års erfarenheter av arbete med litteratur och skrivande som författare, pedagog och skribent. Margareta Svantesson, Kristianstad, leder våra qigongpass. Hon är verksam som kraniosakralterapeut och undervisar även i denna kroppsterapi samt har ett stort intresse av det kreativa skrivandet.

PLATS
Kyrkohuset vid Öveds kyrka, Kyrkovägen 60-16.

KURSTIDERNA
Samling torsdag 15 september kl 16 för incheckning och middag samt introduktion, första passet och kvällsmeditation.

Fredag 16 september – hela dagen med qigong och skrivande, kvällen tillsammans eller enskilt.

Lördag 17 september – som fredag.

Söndag 18 september – Vi avrundar vid lunch och skiljs åt cirka kl 13.

Max antal deltagare: 7, för den personliga upplevelsen.

Du som bor långt bort bokar och betalar ditt boende separat. Boende finns på gångavstånd här på Övedsklosters enkla men vackra Stenstall. (OBS – använd inte adressen på sajten för boendet!) Du pratar istället med eller mejlar till Ingrid på ingrid @ ovedskloster.com – eller ring 046-63002. Där finns 3 dubbelrum med två sängar samt 2 enkelrum, totalt 5 rum och 8 sängar.

Andra övernattningsmöjligheter finns någon dryg mil bort. Hör av dig till mig för tips.

Pris för kursen: 5.290 kr inkl måltider. Anmälningsavgift 1.000 kr och resterande mot faktura i augusti.

Kursen är en del av Litteraturrundan i Skåne 2016.

Kontaktuppgifter till mig:

THINK TANK Elisabet Norin
Postadress: Bjärsjölagårdsvägen 15
275 95 Sjöbo
tel 070 841 84 80 0708 4184
Besöksadress: Kyrkohuset,
Öveds kyrkoväg 60-16
Övedskloster
blogg www.elisabetnorin.wordpress.com
Facebook: www.facebook.com/TreEnklaRegler
Sajt: http://www.elisabetnorin.se
Twitter: elisabetnorin
Skype: emnorin

Publicerat i Övedskloster, Margareta Svantesson, Norin, qigong, Skåne, skrivarkurs | Lämna en kommentar

Säkert vårtecken på Nils Holgerssons naturbruksgymnasium

Hej, idag bjuder jag på något udda, inte alls mitt vanliga fält. Det är en nyhetstext, med ganska lokala nyheter, mycket typiska för årstiden. Skåne och landsbygden, som den jag är med de erfarenheter jag har: I love you!

Lördag 16 april är det dags för årets kosläpp på Nils Holgerssons naturbruksgymnasium. Traditionen med kosläpp har funnits i runt tio år och mellan 7000 och 8000 besökare brukar hitta till skolan den här dagen. – Det är ett trevligt vårtecken. Folk kör hit ända från Helsingborg och Landskrona, säger skolans ladugårdsförman Göran Thorsson.

koslapp1Det stora intresset tror han har att göra med någon form av nostalgi. Det är nu i princip bara en äldre generation som har egna direkta erfarenheter av ett liv med kor. Deras barn, som nu är föräldrar har inte någon egen anknytning, utan har fått den av sina föräldrar. De vill gärna ta med sina egna småbarn eftersom de vill föra upplevelserna och insikterna vidare i ytterligare en generation.

– Kossor tycks också röra vid folks hjärtan på ett alldeles särskilt sätt, säger Göran Thorsson. Vi har ofta förskolor här och vi förstår ju att personalen inte själva har någon erfarenhet, men det är mycket uppskattat att få komma hit.

Kossornas glädjehopp och rusningar under kosläppet är ett både spektakulärt och uppskattat skådespel. Skolan släpper ut fem kor i taget vid två tillfällen under dagen. Av de tusentals som kommer till kosläppet är det bara ett fåtal som kan se när korna släpps eftersom de flesta besökare helt enkelt inte får plats.

– Det brukar vara en väldigt glad och positiv stämning och atmosfär trots detta. Alla stallar är ju också öppna, säger Göran Thorsson. Så det går till exempel bra att gå in och klappa kalvarna.

Gården kommer att vara öppen hela dagen och här kommer att finnas aktiviteter för alla. Skoljordbruket med sina ko- och svinstallar står i fokus. Besökare kan även rida på ponny, men också åka traktor och prova olika maskiner.

Arrangemanget är ett samarbete med Skånemejerier och Tetra Pak. Det blir möjligt att smaka på produkter som ost och chokladmjölk och köpa mat i food trucks. Besökare som vill diskutera miljö, hållbarhet och återvinning kan göra det med såväl ostmästare och bönder, som representanter från Skånemejerier och Tetra Pak. Skånemejerier bjuder också besökare att tävla under rubriken ”Pynta en ko”.

Koraserna som skolan håller är till största delen svartvitbrokiga Svensk Holstein, tidigare kallad Svensk Låglandsboskap. Här finns också några SRB, Svensk Rödbrokig boskap, och några få andra raser. Det gemensamma är att de producerar mycket mjölk.

Foto: Skånemejerier.

 

Publicerat i Okategoriserade, Skåne | Märkt , | Lämna en kommentar

Två svenska Kultur-Kardashians, medias roll, fel dress code och världsläget

Söndagsmorgnar är nog våra bästa morgnar här på landet. En normalmorgon är sen, långsam, med frukost och lyxigt prassel med Sydsvenskans helgprenumeration (alla tre dagarnas samtidigt). Läsning, mera kaffe, reflektioner.

Den här morgonen läser jag Marie Petterssons recension av Horaces (han är väl Horace med alla?) nya bok under rubriken ”Grymt, sa grisen” (lördagstidningen). Mannen läser Per T Ohlssons ”När ingen kliver fram” under Opinion (söndagstidning). Vi läser valda stycken högt, delar tankar.

I Per T Ohlssons text som är en analys av det politiska läget, framför allt i Europa, men även med en rejäl sväng till USA, jämför skribenten nutidens instabila nationer och bleka ledare å ena sidan, med det samtida gangsterväldet å den andra (välj väderstreck själv) och med hur det såg ut för några decennier sedan. Obehaget kryper fram ur texten. Världsläget är oroande.

Det handlar dels om vad jag själv just suttit och tydligen parallelldiskuterat utifrån en egen uppfattning om ett litterärt/kulturellt perspektiv, men även oron över vart vi är på väg, och med ”vi” menar jag världen i stort.

Per T Ohlsson skriver:

”Fördjupande bildning är satt på undantag, vilket ökar risken för att gamla misstag upprepas – av den enkla anledningen att ingen känner till dem.”

Igår, i en helt annan diskussion, nämnde någon att han läst en text där det tycktes som att skribenten trott att Auschwitz var ett koncentrationsläger i Tyskland. Inte Polen. Möjligen var tolkningen oklar, men likafullt. Oroande okunskap som slank förbi all koll. Varför denna obildning?

Varför bara selfies, varför denna generella narcissism?

Per T Ohlsson igen:

”Därav den pågående åternationaliseringen av ett Europa som tycks dövt och blint för mellankrigstidens lärdomar och EU-samarbetets betydelse för fred och frihet i en del av världen där krig och ofrihet har varit det historiska normaltillståndet.”

Medias roll blir under de här förhållanden än viktigare som granskare, återspeglare och förmedlare av vad som sker i nuet, medan vi sitter här, jag skriver – du läser, men också vad som hänt i det förflutna. Har hela nationer tappat sitt kollektiva minne? I december kom vi rakt in i en demonstration i Gamla stan i Kraków. Då hade svenska medier ännu inte uppfattat att den polska statens kontroll över media hårdnat. Någonstans bland alla krubbor med getter, folkvisor och vise män den där dagen hade dock några vaknat till över förändringarna och gått ut och protesterat, oroliga. Polen är ett land som stått utanför ekonomiska kriser, som haft en god tillväxt, som har en nutidshistoria med Solidaritet och Lech Walesa. Det är ofattbart skört, det som åstadkoms.

Men nu kom vi bort från Horace. Och givetvis Ebba och deras gemensamma byk. (I bakhuvudet snurrar ett roligt foto på Facebook, från en bokhandel där deras böcker står och grälar bredvid varandra).

Som våra egna Kultur-Kardashians fajtas de med varandra inför publik. Tidningarna recenserar – Horace och Ebba är ju parnassen inkarnerade. Media har under de senaste decennierna också förändrats, påverkade av snabba sociala medier, av jakten på Den Stora Nyheten, av stressen att producera text efter text. Vilken ohanterlig situation att recensera ett gräl! Är det här gestaltning eller privat och vad har hänt på riktigt, är det här en gris eller ett farväl till grisen? Blir det en recension av en person istället för en bok?

Som litteraturvetare har jag sedan årtionden haft en professionell respekt för deras arbete som forskare, lärare, författare, akademisekreterare. Ebbas avhandling om Moa Martinson – kvinna, outbildad, arbetare och älskad författare – var helt fantastisk och betydde allt för mig personligen vid den tiden. Den mötte ett likaledes fantastiskt motstånd från den gamla manliga kåren på de litteraturvetenskapliga institutionerna.

Därmed sagt: Ebbas och Horaces bägge böcker – så vältajmade i utgivning – skulle kunna vara det allra största kultur-prank någon kunnat föreställa sig. (Jag får ibland foliehatt – men brukar stå för det tills jag blivit överbevisad.)

Våra mesta parnasspersoner gör alltså ett gemensamt anfall. Skriker de ”Hoppa!” till media så hoppar media, tycks de tro. Riktigt så har det inte blivit, tycker jag. Alla är inte underdåniga. Ebba själv gav prov på, ska vi säga härskarteknik, mot den kvinnliga journalisten i Kulturnyheterna för några veckor sedan. Eller vad ska det kallas? Nedlåtande attityd sa vi förr.

Men som sagt: kanske är det här en gemensam satsning från de bägge och i själva verket sitter de bägge Kultur-Kardashians och fnittrar över ett glas Veuve Cliqcuot åt sitt funniest public prank ever och åt oss dumhuvuden som gått på det.

Jag måste medge att jag inte direkt blir sugen att läsa deras böcker. Men jag är fortsatt orolig. Över obildning, över översittare och snobbar, över ogenerösa politiska ledare (som sitter och fnittrar över ett glas?) och över konsekvenserna av de beslut som tas – eller inte tas – idag. Jag medger foliehatt och old school och att jag är en ogillande person som just förlorat intresset för ett par gamla förebilder.

Kanske dags att gemensamt kliva fram och säga att kejsaren är naken – eller i alla fall att hen har fel dress code.

Publicerat i Kardashians, Sydsvenskan | Lämna en kommentar

Helt ny läs- och skrivkurs hos mig på Övedskloster

Inbjudan till kreativa läs- och skrivkursen
Skrivandets hjärta – grund

– ETT PAR PLATSER KVAR! –

Vem riktar sig kursen till?
Detta är en kurs för dig som skriver romaner och noveller och som vill bli en skickligare författare, mer medveten om dina processer, styrkor och svagheter.

Vad kommer jag att lära mig?
Du kommer att lära dig modeller för närläsning av egna och andras heartinmargin3texter. Läsningen är öppen och prövande men du får även med dig konkreta frågor att använda i skrivprocessen. Du kommer även lära dig ta emot andras läsning, frågor och speglingar av din text. Du får nya tankeprocesser och stöd för lusten och glädjen i skrivandet. Dina nya verktyg och tankemodeller ger dig också riktning framåt för det ännu inte skrivna.

 

Läs mera här. 

Publicerat i litteratursamtal, skrivande, skrivarkurs, textsamtal | Lämna en kommentar

Välkommen på författarkurs på Karby gård 18-20 mars!

Norin och Collin:
AC Collin och jag arbetar tillsammans igen (äntligen!). Vi är – i all ödmjukhet – två av landets bästa och mest erfarna pedagoger och lektörer, lika och olika och kompletterar varandra fint för din utveckling i skrivandet! Under en weekend i mars varvar vi skrivövningar med teori. Fokus gestaltning och karaktärsutveckling.

Du är inte nybörjare och har troligen gått en eller annan skrivarkurs. Du är nyfiken på nya, kreativa angreppssätt för att komma vidare i ditt berättande. Efter helgen har du inspirerande verktyg och material att jobba vidare med.

Karby Gård är en uppskattad mötesplats för konst och kultur. Platsens rötter försvinner ned i den historiska uppländska myllan, här är vi grannar med den riktiga landsbygden. Allmänna kommunikationer hit är goda (Kolla SL). Du ordnar resa och boende själv, vi bjuder på fika och trivsam miljö. En lättare lunch serveras till självkostnadspris på caféet. Om intresse finns äter vi gemensam middag på lördag kväll.

Pris: 3.600 kronor. OBS! Sista anmälnings-/betalningsdag 7 mars 2016.
Minst antal deltagare: 6. Max antal deltagare: 10.
Kursstart 18.3 kl 14.30, avslut 20 mars kl 15.00. Du anmäler dig och betalar (”biljetter”) via länken här. Varmt välkommen!

Nyfiken, frågor, synpunkter, anmälan? Hör av dig till mig på kontaktformuläret här eller tel 0708 418480...

THINK TANK Elisabet Norin
Bjärsjölagårdsv. 15, Bjärsjölagård
275 95 Sjöbo
tel 0708 418480
Besöksadress: Kyrkohuset, Övedskloster
http://www.elisabetnorin.se
Blogg: elisabetnorin.wordpress.com
Skype: emnorin
Twitter: elisabetnorin
Fb: Tre enkla regler

 

https://www.facebook.com/events/1699515383596509/

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Anne Swärd – ett samtal

Atn_Sward_Annenne Swärd uppmärksammas just nu med Helgapriset, ett pris i Hjalmar Söderbergs anda. Därför delar jag här den intervju som jag gjorde med Anne för snart två år sedan, och som är publicerad i kulturmagasinet Österlen360 2/2014. Varsågod!

 

Vågslag och dimma, tätvuxen grönska och fuktig värme. För den som är bekant med det skånska klimatet är det ingen tvekan om miljön i ett par av Anne Swärds romaner. När vi ses över en kopp kaffe en tidig aprildag med antydan av vårljus har hon tagit paus i textredigering.

Hennes tre första romaner har inte passerat obemärkt: ”Polarsommar” (2003) nominerades till Augustpriset, ”Kvicksand” (2006), som utspelar sig i ett framtida Köpenhamn, gav henne Mare Kandre-priset, ”Till sista andetaget” (2010) har översatts till sjutton språk och belönades med Ilona Kohrtz-stipendiet.

Den senare romanen har särskilt väckt uppmärksamhet bland läsare. De har sagt att den har ett särskilt driv, ett sug som gör att man inte vill sluta läsa, att den symbiotiska relationen mellan huvudpersonerna Lo och Lukas fängslar och fascinerar. Flera år senare minns jag fortfarande inledningen som fungerar som ett sluttande plan in i historien, allt skruvas, hastigheten blir bara högre.

Anne har tidigare kommenterat att det varit svårt att ta in all denna positiva respons, men att den är vad hon kan önska sig och vilja:

-Jag är väl en hårdkokt romantiker.

Redan innan vi hunnit slå oss ned på den anrika serveringen är vi inne i ett ivrigt samtal om skrivandet. Hos Anne Swärd löper tankar och ord i ett snabbt och ytterst välformulerat flöde.

Jag frågar hur alltsammans började. För Anne blev det varken bild eller musik, som hon också prövade, utan hon kom att välja skrivandet och förklarar varför:

-Skrivandet är gränslöst, det är den optimala friheten och extremt kreativt. Utmaningen ligger däri, det enda jag behöver är papper och penna – eller inte ens det, justerar hon sig, för allt händer inuti mitt huvud. Jag behöver inget annat material.

I gestaltandet tänker hon i samma banor som film och teater, det vill säga mycket visuellt, men som författare har hon alla funktioner själv:

– Jag är regissör, skådespelare och den som skapar scenografi och scenerier, det är ett gestaltningsarbete. De inre monologerna i romanen placeras i en yttre kontext, ett skeende.

Anne Swärd menar att för henne är lusten central för skapandet. Därigenom blir processen också mycket mer sårbar. Hon finner det mesta av sin inspiration via läsningen, under skrivandets gång.

– Läsningen släpper hela tiden in nytt syre, vidgar den trots allt begränsade värld som är mitt eget inre, mina egna tankar och mitt eget språk. Jag behöver dämpa ekot av min egen röst. För mig finns ingen skiljelinje mellan läsande och skrivande. Min hållning är att jag skriver som den läsare jag ser mig som. Det blir så konstigt när jag kommer ut och träffar folk och de ser på mig som en annan sorts person, författaren. Jag vill säga till dem att jag är ni, en läsare.

Hon blir inte hämmad av att andra författare är skickliga, ett påstående man ibland kan höra från skrivande människor.

– Det har att göra med hur man ser på sig själv, menar hon. Jag tänker mig läsningen som ett enda stort kretslopp. Jag är så oerhört tacksam för allt jag fick läsa som pytteliten och när jag tog mig levande genom de tuffa tonåren. Nu får jag bidra i min tur och ge åtminstone en droppe tillbaka till litteraturens stora ocean. Men jag som person är oviktig i det. Jag har inte det stora egot, som folk verkar ha nu för tiden, det där behovet av att få visa upp mig. Det driver mig till noll procent. Istället vill jag vara i litteraturen, läsa den, tugga den, skriva den.

Hon menar att det viktiga är att fråga sig varför hon skriver, varför hon håller på. Vad är nödvändigt för henne själv?

– Litteraturen ska vara något annat än människan, något större. Personen blir på så sätt underordnad. Men det där andra, säger hon och menar kulturen runt författarkarriäristen, är massivt. Det jag håller på med är så tyst. Jag blir nedslagen av det kommersiella och försöker distansera mig. Det väller in – och inget blir bättre av det. Det är inte därför jag håller på. All god konst är hudlös – där finns med andra ord riskmoment. Det löjeväckande och det berörande ligger nära varandra – och vad det blir beror mycket på blicken som betraktar.

Kombinationen läsande och skrivande återkommer som en sammantvinnad tråd i vårt samtal. Skiljelinjen är nästan osynlig i Anne Swärds sätt att betrakta de bägge delarna. Lika tunn är skiljeväggen mellan läsande och skrivande å ena sidan och livet självt å den andra. Att skriva och att leva: för henne är det ingen skillnad.

– Det handlar inte om skrivandet, fortsätter hon, det handlar om tänkandet. Min egen öppenhet är en förutsättning. Medan jag skriver kan jag inte tänka på att romanen ska bli läst och bedömd.

Anne Swärd skriver aldrig autofiktion eller biografiskt även om han använder egna erfarenheter under täckmantel. Processen handlar om livet och om djupa strömmar av minnen, scener och frågeställningar som verkar under lång tid.

– Sådan litteratur behövs också, men jag är mer intresserad av fiktionen. Den tillhör läsaren på ett helt annat sätt än den biografiska texten. Det finns något generöst i fiktionen, ur läsarens synpunkt. Den har en kvalitet som det andra inte har, en egen materia.

Det finns en intimitet mellan läsare och text, menar hon. För henne är målet att det inte ska vara svårt att läsa, språket får inte ställa sig i vägen för det som ska berättas och det är hennes arbete att se till att det inte gör det.

– På så sätt kan läsaren börja någon annanstans, i det som har med innehållet att göra, bearbeta det. Som läsare ska man kunna känna och leva sig igenom det skrivna.

Hon vänder sig definitivt mot att använda texten som nyckelhål in i författarens liv och psyke och ironiserar i en jämförelse med musiken:

-Hur mådde Mozart när han skrev den här slingan i moll, höll han på och skilja sig då?

Det allmängiltiga är det enda intressanta.

– För vem kan ha anspråk på sanningen?

Vi återkommer även gång efter annan till det självförglömmande i läsningen. Jag funderar på hur långt det går att dra den tanken och frågar:

– Är jag du när jag läser din text?

– När du läser min text så delar vi någonting – och det kan göra mig varm när jag tänker på det – det finns något väldigt fint i det: att man blir mindre ensam när man skriver, men också när man läser. För mig handlar det om att överbrygga en stor ensamhet. Det finns en längtan efter att dela, att förstå någon som är olik mig. Litteraturen är ett sätt att gå in i någon annans värld, ett utbyte av tankar, ett lån av blickar.

Många författare jobbar med synopsis, scheman och planer för sina romanprojekt. Inte Anne Swärd. Hon låter skrivandet styras av de ingivelser hon får:

– Jag älskar det första året i ett nytt projekt.

Historien får svälla som den vill. Men med tiden måste hon börja kämpa emot:

– Jag måste börja ta ansvar. Sen blir det ohyggligt svårt. Jag är inledningsvis på ytan och skriver, sedan måste jag ned och det innebär att välja bort, vilket är jättesvårt när man får ett infall i sekunden.

När vi lämnar caféet och skiljs åt känner jag att det är att kliva över en gräns som liknar att kliva ur läsandet. Överenskommelsen i läsakten upphävs till förmån för det som är våra ”verkliga” världar och som vi återvänder till, var och en till sitt. Fiktionen bryts i ögonblicket då vi kliver ur tillståndet som romanvärlden skapat. När jag läste ”Till sista andetaget” blev det helt nödvändigt att göra en paus eftersom tanken på att jag var på väg mot ett slut gjorde ont. Det finns en liknande känsla när vårt verkliga samtal tar slut den här vårdagen.

 

 

Publicerat i författarsamtal, Swärd | Lämna en kommentar